tuffast i stan

eller inte... inte jämt i alla fall.

Har sådana sömnproblem. Har haft det några veckor nu, minst två. Det är så jobbigt jag vaknar av att jag svettas, att jag fryser, att jag drömmer mardröm eller bara av mig själv och ingen annan yttre fakta. Så fel att det så länge jag kan minnas har existerat perioder som denna i mitt liv. 

Jag gjorde något jag skulle ångra idag. Jag gjorde något jag trodde jag skulle få äta upp. Ingenting kände jag när jag steg upp i morse. Inte ett uns av ångest eller oro. Så ska livet alltid vara. Man ska inte hänge upp sig. Man ska inte älta. Vill man må dåligt så får man väl göra det då.

Visst ska inte allt vara lätt och glatt. Man ska absolut få gråta och ligga på botten en stund men återigen, man ska inte hänga upp sig på saker man ska inte älta. Jag bestämde mig för cirka ett och ett halvt år sedan att nu ska jag mot alla odds bara må bra. Jag fann mig själv ansvarig för min egen lycka och välgång. Jag har inte fått mycket gratis i livet, och det är jag glad för, jag har lärt mig att kämpa. Jag känner mina vinster så som jag känner mina förluster men jag njuter av känslan att leva, att få känna att jag lever. 

Förlåt alla jag kommer dra över en kam nu. Jag vet att ni inte har det lätt. Men jag är så trött på människor som bara mår dåligt, som bara pratar om hur dåligt allt är. Vet ni vad? Jag var också sådan, mer än 18 år har jag varit sådan. jag var en tragisk deprimerad skillsmässounge redan på dagis. Men jag bara ville inte vara den personen något mer. Jag har varit hos massor med läkare och många tycker sig finna kroppsliga bevis på min deprimerade vardag. Men neeeeeeej, jag vägrar. Ni kan säga vad ni vill för lite endorfin för mycket histamin. Jag kämpar vareviga dag med att må bra, att njuta av småsaker att se till att balansera upp vad dt nu är som är "fel" på mig. Och det går bra. Därmed... jag är så trött på er. Ursäkta jättemycket men livet är inte lätt. Jag har det inte heller lätt men jag mår bra fr att jag har bestämt mig att må bra. Någon gång ibland händer något jobbigt, någon säger något fult eller liknande och då mår jag dåligt, en dag eller någon timme ibland lite längre tid men jag låter det inte äta upp mig. Jag vill hitta ursäkter till att leva inte slippa undan och gömma mig under täcket.

Nu ska jag försöka sova och jag hoppas att ingen tog illa vid sig av detta. Det är inte meningen att trycka ned någon annan bara uppmuntra till att förändra saker. Man kan inte alltid förbättra allt, inte på en gång i alla fall, men man kan göra små ändringar... även i det lamaste jag...

Godnatt på er Sverige! Vi ses i drömvärlden!gråt ibland, förutom huvudvärken brukar det kännas lättare efteråt

Kommentarer
Postat av: Linnea

Underbart inlägg Nina! :) man får aldrig ge upp när motgångar kommer! bara slå tillbaka! Eller åt minstone strunta i dem och gå vidare!

Jag saknar dig! Men det känns bra att läsa dina tankar här i bloggen, jag känner att jag inte har något att vara orolig för, nu när du är själv utan mig ;)

2009-03-02 @ 21:49:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0