Mitt svarta bröllop

Jag och min ångest står vid ett altare av sten. Så starkt och med ihopbundna händer. Vi lovar varandra evig trohet och och ser varann djupt in i ögonen. För alltid ska du finnas vid min sida och jag ska alltid vårda dig, går våra löften. Alltid ska vi känna av varann som de skuggor vi är. Japp, nu och för alltid finns vi som ett...

Himla väder. lågtryck gör mig dum. Jag mår illa av huvudvärken... ska ta en ipren och återgå till soffan. jag försökte göra något av dagen

Var förbi Metha en sväng och fick skor hennes dotter har växt ur. Imorgon tänkte jag umgås med Tove... Idag ska jag nog träffa Christoffer men först bli av med denna värk.

Ha en jättetrevlig röd dag alla!

ångest

Hallå, vad händer inne i min bröstkorg? Det är som ett gapande hål som gör ont och hur jag än vänder mig sitter det kvar. Vad pågår egentligen? Jag känner mig så otillräcklig i allt jag gör. Jag vill ju bara vara perfekt, är det så svårt att leva upp till? Jag skriver o målar fint i dagarna i alla fall. Känner mig själv genom min smärta. Kontrollerat kaos....

Blås upp mig som en ballong och håll mig hårt i handen. Tappa mig inte för då far jag så långt bort upp bland molnen. I tron på att du skulle hålla kvar... och till sist så spricker jag... snöret och de tunna resterna lär väl trilla ned, men mig går det minsann aldrig att blåsa upp igen.

Jag ska vara min egen konstnär och även om andra får se mitt produktiva jag, min insida, mitt allt i form och färg, så vet jag att ingen kommer någonsin förstå. Känner mig som en destruktiv, rebellisk tonåring.

Jag tror på mig själv. det handlar inte om det. Jag tror att om jag har en gåva så är det upp till mig att nyttja den, göra det bästa av den. Jag gillar ju också att dela med mig, jag vill att någon ska se och höra och ha sin tolkning. Istället tittar ni allihopa bort och undrar sedan varför jag är nere....
mm jag undrar verkligen...

Såg på Cal karlsson igår på The Big Ben på Folkungagatan 97. Han var underbar och fin där på den lilla scenen med sin gitarr och sin vän. Det var fina ord, ord finare än jag och jag blev berörd, nu ska jag lyssna lite på hans texter. Imorgon spelar han tillsammans med en riktig trupp svenska kändisar på Mosebacke, ett tips... ta er dit. Vi ses då!

N

bloggare

Jag var precis inne på lite olika listade populära bloggsidor. Jag läser aldrig andras bloggar, jag är inte intresserad av vad främlingar gör med sin tid. Men tänkte jag skulle kika i alla fall, man ska inte döma utan att ha argument. DET ÄR HELT TOKIGT!!! Unga som fan är de allihopa. Vissa är inte ens könsmogna för fabian!!! 

Det skrivs om vikt och festande. Det är asbra o festa det tycker jag också men det är tragiskt att se 14åringar som försöker se ut som 18 i alla fall. Bruna i ansiktet som jag här inte vill uttrycka i ord, ljusa läppar o kladdig mascara. Söndernoppade ögonbryn och blonderat hår. Har jag missat något? Nej, vi såg likadana ut vi när vi var 14. Ska modet aldrig träffa den åldern? 
GOsh vad jag är lycklig att min fjortonåriga lillasyster inte ser ut så. 

Läskigt värre är också att de skriver om hur de äter... eller snarare inte äter. Så de kommer se ut när de blir äldre. Stackarna, det är väl int bra att bara dricka cola? Well logistiken dog med hedenhös och nu ska jag på riktigt ta mig upp ur sängen

svejs

shitan

pomfritan... allergi idag. Vet inte varför. Nyser och gråter. Well.. livet är ju inte mycket gladare i alla fall. Vad speciellt det är egentligen. Igår vaknade jag och var jätteglad, trots väckning, och pigg hela dagen. Idag har jag fått vakna av mig själv, ändå helt nedstämd och förbannad på min omvärld. 

Skulle egentligen springa till af nu direkt men jag gick o lade mig i sängen igen. Det är så varmt och mjukt och skönt här. Det är superfint väder idag. Det gör mig inte gladare.

Jaja, inget att göra. Får försöka lösa denna nedstämdhet, ta mig i kragen o krypa upp... men inte än.. jag väntar en stund med det.

Ha en fin dag önskar panka jag

anna

på sjukhuset.. hoppas vi ses när ajg ändå är här i alla fall. hoppas allt är bra... jag känner mig ensam.. pratade med tove i 2 timmar saknar Tini... saknar janna o linnea sitta o dricka lite vin i kvällssolen mitt i veckan.. det är så livet ska vara... trött på att synda.. ingen charm ingen njutning.... nu vill jag bara busa och njuta av att jag är en sommarflicka

promenad

med mamma nu på eftermiddagen. Trött o arg fast ändå blev jag så fridfull nere på Strandpromenaden. Jag vill köpa en flaska vin o sätta mig där nere under ett träd och bara titta. Titta lyssna andas och slappna av.

Jag åt några godisbitar och fick huvudvärk. Ät inte godis på fastande mage nu mår jag illa.

Mina goda vänner har jag inte hört något av men jag antar att jag flänger runt nästa vecka. Karolin gifter sig nästa helg.

uppe vid slussarna

så trött

och hungrig!!! Jag fastar. Nu äter jag iofs en smörgås. Det har aldrig varit så jobbigt att sluta äta. Jag har gjort det förr men på eget bevåg, nu när jag bara inte ska är det jättejobbigt!
Det handlar om mat på tv, i serietiningen jag läste, Frida och Erik pratar mat, mamma har lämnat vad som ska bli dagens middag framme på köksbänken. Öppnar jag fönstret går någon förbi med en nyhämtad pizza. Det är lönlöst. Försöker sova bort tiden. Jag blir ju andfådd och får hjärtklappning så fot jag är uppe och gör något i alla fall.

Jag är så arg. Jag är så arg att jag vill ge någon en riktig näve med knoge först i armen, eller eventuellt sparka någon på smalbenet. Jag sparkade på Erik i onsdags men jag fick ont själv och alla, nklusive jag själv, skrattade åt mig. Nu har jag ett blåmärke på foten.

Undrar vilket beteende jag faller tillbaka i nu då. Får ju ångest av att äta en skogaholm redan, andra dagen in i fastan. Bra, bra!! 

Jaja hoppas jag blir smal på detta plågeri i alla fall... annas är det ju helt lönlöst

nu är det dags

att ta tag i allt. Nu är det dags att bli frisk. Nu är det dags att läka och få ordning och reda.
Min maniska städning återgav mig väl en del av det kontrollbehov jag antagligen behövde få tillbaka men nu måste jag få reda på allt.
Inte gjort något åt mina vänner. ingen vet att jag är här.. nästan. Men vi får ta det längre fram. Insett att jag måste ordna ihop någon trasa att ha på mig på min systers bröllop. Jobbigt.. jobbigt med tillställningar. Jag går inte för min egen skull. Förlåt alla vad självisk jag är men antagligen inte tillräckligt eftersom jag kommer att gå.

Var hos läkaren. Lämnade prover. Hon klämde på mig här och var och lyssnade på mitt hjärta. Japp fysiskt existerar det. Det bankar än. Jag ser ut som en heroinmissbrukare på armarna. På akuten i måndags natt tog de två rör blod ,och 300 kronor för att sitta och vänta i 5 timmar, ur min vänstra arm och idag fick jag lämna 2 rör till i högra. Ont när jag böjer på armarna... surt. Lämnade andra tester också och ska tillbaka i morgon och lämna fler. Vi får väl se om jag går att läka. Jag ska inte äta. Måste fasta ett tag. Leva på vatten. Gott låter smaskens

Nu ska jag göra något annat... klagomur idag då...

Manisk

Jo då. Visst visar jag dessa symptom också. Nu i två dagar har jag städat maniskt. Eller ja, så mycket jag kunnat. Jag har ju varit in på akuten och mått jävligt dåligt också. Så förnedrande.

Åter ska jag åka hem. Repa och fundera. Jag har nog kommit fram till att saka en person i mitt liv En person jag tycker mycket bra om. Det är trist, men det är så det måste gå. Jag gillar inte att fundera över mina handlingar på detta sätt. Det är alldeles för rationellt för att jag ska trivas. 

Hem ljuva hem, trots det kommer jag ALDRIG att återvända. Det är j Linköping jag syftar på förstås. Det är min tillflyktsort dit jag åker för att läka. Jag har mina andra spontana platser också, men det är då jag åker och gömmer mig för det gör jag minst en gång per år också. Då är det bara fåtalet som vet var jag befinner mig. Det är skönt. Skönt att gå upp i rök att sluta existera för halva min omgivning och sedan när jag slickat mina sår återvända med ny kraft. och vilja.

Jag åker kanske till barcelona igen. jag ska jobba med en fotograf. Han vill ha en ny sminkös. Han är duktig han. En av de bästa jag jobbat med. Först måste jag få in pengar o snurr i kassan. Det kommer ta några år innan jag kan känna mig fri igen. ETT PAR ÅR!!! Då är jag ju gammal mina mått i mitt liv sett.

Nä nu bultar huvudet för mycket nu måste jag lägga mig igen. Jävla skit. Jag är så trött på att ha en 75årings kropp.

bittra tider

Egentligen vill jag skriva om hur underbart allt är. Hur fint det är att leva och hur bra jag mår i mig själv. Men nu är det inte så för stunden. Jag tittar snett på er andra mina medmänniskor som jag bestämt mig att älska. Jag sluter mig inåt och vill vara själv. Vandrar djupare och djupare för att ändå märka att jag inte har en botten, själv på vägen ingen fick följa med.

Så trött på er. Aliihopa. Vet inte vad det är som gör att jag känner mig sviken. Inte fan är jag ledsen bara förvirrad och just nu ensam. Kom inte o stör min ensamhet för det för jag väljar själv och min vaxna värld och det jag byggt upp slår jag likt hysteriskt sönder.

Vänder mig om, tackar världen för ingenting sen lämnar jag er och allt med ett hånflin

RSS 2.0