ninapina

Just nu brottas de på golvet. De är pigga trots besvär med magen. När vi hittade dem i tisdags var de svaga och rädda. Men nu leker dom och var till och med tuffa mot alla stora vuxna hundar på hunddagiset igår.

Pojken är helt svart och heter Tornillo. Han har antagligen inte lika mycket mask och parasit i magen som sin syster. Systern har öron som en katt och är vit med bruna fläckar. Nosen är svart och hon heter Cosita. Namnen betyder skruven och lilla saken.

Cosita bråkar hårt med sin bror och vinner alla brottningsmatcher. Hon har en jättestor rund mage och påminner lit om en ko. Det är pågrund av äckeldjuren hon har i magen.

De bajsar otroligt mycket båda två och ibland kommer det ut en och en annan mask, men inte som första dagen då det kom ut hela gäng av dom.

Tornillo har fotfetich han älskar tår. Slickar först biter sen.

Plastpåsar och dammsugarsladden är roligast att leka med om inte varandra.

Vi vet inte vilka raser det är, men gatukorsning for sure eftersom de är så olika.

Om någon kan tänka sig att ge ett bidrag till dessa små själar som mirakulöst har överlevt ute på en stor väg med bilar, för vi vet inte hur länge, så hör gärna av er. Som sagt så är medicinen väldigt billig och kanske att det kan gå upp lite i pris då Cosita lär behöva mer vaccin än sin bror. Tanken är att vi ska ha dem kvar några veckor, då de fortfarande är för sm för att inte vara tillsammans med sin mamma. När vi vet att de är friska ska vi hitta adoptivföräldrar och det lär inte bli svårt då folk på gatan redan nu frågar om det är möjligt att få dem.

Jag är så förälskad i dessa två små liv även om det inte är så roligt med allt bajs och kiss. Vi frösöker redan nu lära dem att lystra till deras namn och förstå rätt och fel.

De räddade mig litegrann också, då jag blev rånad i måndags. Av tre fula män i min egen ålder som stal min kamera och Mauros solglasögon jag hade på mig. Det var en läskig upplevelse även om jag vet att jag sparkade en riktigt hårt i höften och den andra boxade jag över munnen s pass att min lillfingerknoge svullnade upp och jag har hans tandmärke kvar än.

Livet är för övrigt fint! Jag är superlycklig med Mauro som är en helt underbar människa. Han är duktig som jobbar varje dag och idag ska jag skura golv och städa lite här hemma till han kommer hem ikväll.

Ha det gutt!