Om det så vore

Nog för att jag är lite förvirrad i min situation, boende hos mamma, i Sverige trots jag inte tänkt så, rätt kluven i humöret, så bör jag inte bli blödig. Jag gillar ju att tänka, men jag pratar desto mer, vilket gör att jag inte alltid tänker som förr. Tänkte och skrev lite i alla fall...

I alla fall, du är ju knappt vad man kan kalla en god vän, kanske inte vän över huvudtaget. Vi har väl pratat någon gång och du har satt dina spår. Du är inte viktig i mitt liv och jag är inte viktig i ditt. Jag lyckades ändå fantisera om hur det skulle kunna vara med dig. Om vi över huvudtaget skulle fungera som två personer nära varandra, men snabbt slog jag bort den patetiska tanken då jag visste att det var kallt och jag ville egentligen bara gå närmare för att bli varmare. Helt logiskt är också att det aldrig skulle slå gnistor i snön mellan oss på väg hem i natten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0