ninapina

Jag sitter i köket med Mauricio och dricker lite öl. Vi hämtade våra ringar i förrgår, för ja visst, jag har förlovat mig! Känns inget konstigt alls. Det känn som alltid och det känns som att det kan vara för alltid!

Mauro gör en skiva till Anna just nu har är så fin! Har är så jävla fin.

Jag kom inte ihåg vad jag skulle skriva så jag avslutar här...

Tjerliiiik

Colombia är ett underbart land. De har allt. De har storstad med tempo, de har mindre städer med lugn men med produktion och anda. De har stränder med vatten turkosa som Mauris tröjor. De har allt. 

De har dock också mycket kriminalitet. De har mycket droger. De har mycket människor glömda, de som lever på gatorna tillsammans med sina barn eller vänner. Detta är baksidan av världen. Den vi glömmer bort för den ligger i skuggan och samtidigt vet vi att det fungerar bra... eller?? Vet vi verkligen? Nej vi vet bara baksidorna, skuggorna och mörkret.

Jag vill berätta att mer än att jag mött min kärlek här så har jag mött stora människor. Människor som stöttar och tar hand om varandra, om människor de inte känner. Jag kom hit och har blivit mottagen som av en okänd familj.

Nu ska vi snart gå och vjag vill inte bli långvarig. Sanningen är också att jag egentligen bara ville berätta om regnet jag såg igår Det var underbart, vackert och det är inte tillräckligt med ord även om jag vet att vid specifika tillfällen kan jag förklara ganska bra.

Vi hörs snart mina vänner, snart är jag på hemmaplan igen!