poeten i min kropp
Jag är född konstnär. Jag är vilsen jag är stark men svag. Jag är en bomb av känslor som tickar på övertid. Jag går sönder och pusslar ihop mig själv igen. Nu har jag äntligen skrivit något. Min melankoli är över och jag känner igen. Tyvärr när jag känner minns jag smärta, oro, lidelse. Som en riktig konstnär. Men poesi och konst kan rädda. Jag är förvirrad i min situation men alltid starkare än någonsin förr. Jag står på toppen av ett berg och når snart min himmel men med en bit till att växa sträcker jag på mig och försöker hämta andan efter min klättring.
Nu ska jag sova bort mina tankar innan jag delat för mycket av min insida med en publik som aldrig talar.
Godnatt min vän, vi ses i drömmarnas värld, leta bland träden där sitter jag.
Kommentarer
Trackback
