ninapina

Well,well livet rullar på som vanligt. Känner en oerhörd stress i kroppen. Jag funderar på att börja studera. Inte studera som i högskola, komvux universitet... bara någon kurs för att lära mig något nytt. måste stimulera min halvdana hjärna i hopp om förbättring. 

Denna melankoli jag utifrån sett mig själv acceptera och liksom bara supa i mig är inte något vidare trevlig. Jag finner mig själv halvdan i det mesta och i ett allmänt förvirrat tillstånd söker jag tröst i en främmande famn av kontrollerat kaos. Kontroll över huvudtaget skrämmer mig. Jag gillar ju att ha kontroll över mina saker och mitt liv, men jag gillar när det snurrar fort i karusellen. Allt övrigt kontrollerat ger mig en trygghet för stunden som jag sedan snabbt ändrar åsikt om och allt känns snabbt grått och tråkigt och åter måste jag sedan spinna iväg till nya platser och nya människor. 

Jag saknar Barcelona. Av alla trådar jag bara skulle dra lite i när jag kom hem har jag snurrat in mig själv och liknar mer en kokong. Lite panik i tanken på att behöva stanna på ett och samma ställe. Eller behöva... snarare är frågan hur mycket jag vågar spela med? Av det lilla jag har i livet just nu borde jag inte satsa något egentligen. Dock känner jag mig själv och jag känner för att sparka lite fart i livet. Trots att jag typ ALDRIG lyckas med första tanken kommer jag alltid någonstans och sätts på prov i mitt sätt att leva livet baserat på problemlösning! Oj vad snurrigt detta blev idag men det är precis som jag tänker och känner i dagarna, timmarna och sekunderna jag andas här i mitt lilla flickrum hos mamma i Spånga.. 

Kram på er alla underbara!