ångest
Hallå, vad händer inne i min bröstkorg? Det är som ett gapande hål som gör ont och hur jag än vänder mig sitter det kvar. Vad pågår egentligen? Jag känner mig så otillräcklig i allt jag gör. Jag vill ju bara vara perfekt, är det så svårt att leva upp till? Jag skriver o målar fint i dagarna i alla fall. Känner mig själv genom min smärta. Kontrollerat kaos....
Blås upp mig som en ballong och håll mig hårt i handen. Tappa mig inte för då far jag så långt bort upp bland molnen. I tron på att du skulle hålla kvar... och till sist så spricker jag... snöret och de tunna resterna lär väl trilla ned, men mig går det minsann aldrig att blåsa upp igen.
Jag ska vara min egen konstnär och även om andra får se mitt produktiva jag, min insida, mitt allt i form och färg, så vet jag att ingen kommer någonsin förstå. Känner mig som en destruktiv, rebellisk tonåring.
Jag tror på mig själv. det handlar inte om det. Jag tror att om jag har en gåva så är det upp till mig att nyttja den, göra det bästa av den. Jag gillar ju också att dela med mig, jag vill att någon ska se och höra och ha sin tolkning. Istället tittar ni allihopa bort och undrar sedan varför jag är nere....
mm jag undrar verkligen...
Såg på Cal karlsson igår på The Big Ben på Folkungagatan 97. Han var underbar och fin där på den lilla scenen med sin gitarr och sin vän. Det var fina ord, ord finare än jag och jag blev berörd, nu ska jag lyssna lite på hans texter. Imorgon spelar han tillsammans med en riktig trupp svenska kändisar på Mosebacke, ett tips... ta er dit. Vi ses då!
N
Kommentarer
Trackback
