ninapina

Egentligen vill jag skriva om hur underbart allt är. Hur fint det är att leva och hur bra jag mår i mig själv. Men nu är det inte så för stunden. Jag tittar snett på er andra mina medmänniskor som jag bestämt mig att älska. Jag sluter mig inåt och vill vara själv. Vandrar djupare och djupare för att ändå märka att jag inte har en botten, själv på vägen ingen fick följa med.

Så trött på er. Aliihopa. Vet inte vad det är som gör att jag känner mig sviken. Inte fan är jag ledsen bara förvirrad och just nu ensam. Kom inte o stör min ensamhet för det för jag väljar själv och min vaxna värld och det jag byggt upp slår jag likt hysteriskt sönder.

Vänder mig om, tackar världen för ingenting sen lämnar jag er och allt med ett hånflin